klump


jag

Jag tog på mig skulden igår oxå. Totalt nedbruten efter att jag grinat mig igenom hela dagen. Kommer det alltid vara så här? Att allt som händer kommer bli mitt fel? Kommer han aldrig att se varför jag blir arg eller ledsen? Kommer han alltid att vara lika iskall emot mig då? Sen tiga ut mig? jag blir ledsen när hans 13 åring öppnar käft åt mig utan att han bryr sig, när han tiger vid sånna tillfällen så indirekt accepterar han att hon kan bete sig hur som helst " hon är sån. Hon är bara ett barn. Hon förstår inte bättre" kommer jag bli en nedbruten kufad människa?

tillbaka

tror jag skall krypa tillbaka till det stället som jag var i tidigare, det är en osäker plats men livet utanför är ännu värre

fel igen

Jaha. Nu blev det fel igen. Fikade med mina fina vänner och betättade vad som hände i veckan (tar det senare om jag orkar) och att barnen är splittade tack vare bristen på kommunikation mellan mamma och pappa. Och då nämnde en vän att det är bra om det fins tydliga regler för barn att man vet vad vi har för vardagsrutiner t.ex och när jag kom hem bubblade det inom mig och jag ville berätta detta. Han tog allt på fel sätt, säkert tack vare min brist på att kommunicera på rätt sätt. Han trodde att jag suttit och sagt till dom att vi inte heller har regler och fortsatt att beklaga mig över detta fast så var inte fallet. Dom håller på med yoga och jag skulle behöva göra något för att samla energi ibland, det var där allt startade i diakussionsväg med mina vänner. Sen sa han att en annan gång när jag kommit hem hade sagt ngt om en av vännernas killes barn,  som om jag jämförde mig med henne. Som sagt  Allt blev fel. Kanske skall sluta träffa min vänner...
känner mig som en fullständig idiot. Käns som om jag klagar på honom i bland och det gör jag nog men jag menar inget med det. Jag tycker han är en fantastisk människa en fantastisk pappa kan inte tänka mig ett liv utan honom. 

=´(

Igår fick jag reda på av barnen att jag var respektlös!
Pojken hörde att jag och pappan pratade om busskorts incidenten och jag sa att jag tyckte att hon borde ge sig nu!
Och då var jag respektlös som kunde säga så om deras mamma, helt plötsligt är jag boven, jag bara gråter och gråter

å igen...

Denna gången tänkte hon strunta i att köpa busskort till tösen, eftersom vi för tillfället bor längre från skolan anser hon att det är pappans uppgift att inhandla detta. Hur tänker hon göra när vi bor närmast skolan? det slutade med att morfar köpte ett. Jag tycker vi i fortsättningen köper varannan månad så får tösen ta diskussionen med mamma  dom andra månaderna.... den stackaren. ...

me-myself-and-i

Skall hitta tillbaka till den som jag en gång var, Letar på nätet om hur jag skall skydda mig från negativitet, jag tror inte det är jag som startar det. Det är omgivningen som gör det, så just nu letar jag efter hur jag skall skydda mig från det, Läser att det bästa sättet att skydda sig från människor som drar ned är att inte umgås med dem, men i detta fallet så går det alltså inte. Jag har än så länge inte hittat ngt som jag kan göra till punkt ock pricka som meditation t.ex utan jag får väva ihop ngt själv, men jag måste börja att inte bli påverkad och varje gång så får jag tänka positiva tankar istället.

Jag har gått med i en matdagbok, än så länge är det gratis, jag har gjort detta förr men denna gången ändrar jag taktik! istället för att minska all mat bara-för-att-jag-gått-med-i-en-matdagboksklubb så har jag börjar med att fyllt i på ett ungefär vad jag äter, Jag tycker själv inte att jag stoppar i mig speciellt mycket på en dag men det återstår att se...
Jag skall bli noggrannare på att mäta upp exakt vad jag äter, sen borde jag se vart och hur jag skall minska.
Nu borde det funka....eller...

sen...

Mamman skulle ta med barnen på ett kalas som vist inte var ett kalas men de var ett kalas ändå, jag fattade faktiskt inte
Ivartfall så skulle hon hämta dom kl 12 och lämna dom vid 20 igen, men (trumvirvel) hon kom 1h sent alltså kl 13 sen lämnade hon dom halv fyra igen, så dom han med en fika på stan, men jag fatta inte om det var ett kalas eller inte...

3 April

Dags för flytt, detta har vi talat om för barnen i flera veckor, tyvärr så kan ju inte mamma och pappa prata med varandra, men pappa pratar med barnen på torsdag eftermiddag om att vi flyttar och att det hade vart bra om dom också är med då vi flyttar deras grejer oxå. Tösen kan tänka sig att komma efter frukost... vid 15 tiden!
Inte på frågan, men eftersom dom är i mammans våld tills kl 14 kan han inte göra ngt utan får lirka med båda barnen att det hade vart snällt om dom kunde tänka sig att ställa kl på morgonen så han kan hämta upp dom senast 11, (Flytthjälp kommer och vi börjar vid 10)
På fredag morgon 10.30ca får han sms från mamman att barnen kommer vid 12, det blir så stressigt för dom.....
ALLTID SKALL DET MOTARBETAS!
Barnen kommer och är somvanligt trötta! pojken (10 år) hade inte lagt sig förens 1 kvällen innan.....

vad är det som hänt?

Jag undrar vad det är som hänt mig, hur jag kan ha blivit så här stukad, varför det jag tänker är bättre än det som kommer ur munnen, jag blir gör konstig med nya människor inte alls så där som jag hade velat och som jag en gång var, jag var glad, positiv och jävligt rolig förr, idag känner jag mig som jag går med en rynka emellan ögonen och tar allt sjukt allvarligt, måste bli bättre på att inte ta åt mig av andras humör eller problem.
Jag måste också sluta att trycka ned mig själv och bli lite stolt över vem jag egentligen är....(amen)

Köpt ett hus

Måste jag säga något mer =D <3....,
jo att vi måste skriva papper, dels för att han har gått in med kontantinsatsen och dels för att jag vill försäkra mig om att få bo kvar om han dör innan mig.
Jag är övertygad om att barnen kommer kräva mig på hans arv innan han hinner ned i jorden, därför vill jag skriva att jag kan bo kvar så länge som jag vill och att när jag säljer/dör, först då kan dom få ut sitt arv såvida jag inte har kapital så jag kan köpa ut dom.
Och att händer det mig något så skall min halva av huset och allt jag äger gå till Axel om jag dör innan honom min sambon alltså. 

Ingen

Jag har ju levt som singel i nästan hela mitt liv, jag har bara haft mig själv att tänka på och enbart mina intressen, nu har jag ju träffat en man med barn och vi har vart sambo i snart 2 år (eller ngt),
Jag har levt ihop med vänner innan kombo heter det ju då, men jag har aldrig levt med några barn och det är en omställning kan jag meddela. Vuxna människor lär sig att ta sitt egna ansvar (förhoppningsvis),
Det finns grejer som helt plötsligt bara händer hemma och det är ingen som vet något om något.
 
Saxarna i köket bara förvinner.... Ingen! verkligen Ingen! vet vart dom är. Nä det är Ingen som har använt dom och det är Ingen som vet vart dom är, men borta är dom.....
Det ligger spår av godis överallt, små små godispapper ligger och dräller.
Ett tomt 2L jos paket upphittad bakom tv bänken....
Tandkrämsspott över hela handfatet på kranen och ibland på spegeln....
Jag tror att dom tror att skostället är en prydnad som man skall vara rädd om och inte belasta.
 
I övrigt så trivs jag bra med mitt liv <3
 

1:2

Försöker verkligen att vara öppensinnad när det gäller mamma men ibland så funkar det inte, hon använder barnen som skott och det är fruktansvärt.
För en månadsen ca så hade vi låtit klippa pojken, varav mamman ifrågasätter om vi verkligen har vart hos en frisör, för den frisören kan då verkligen inte klippa så ful i håret som han är, det hade vart en sak om sagt det till Pappan men hon säger detta till pojken.... han får alltså reda på när han kommer hem till sin mamma med nyklippt hår att han är ful i håret...
Tösen ber spansktalande mamman om hjälp med spanskan då hon skall ha prov i detta och behöver lite hjälp med att förstå, helt normalt, men mamma säger bara att hon inte orkar och att hon är för trött då säger tösen att hon tänker ta hjälp av pappa istället, och får då svaret att det inte är ngn ide för det kan inte han ändå, och det har hon iof rätt i men HJÄLP DIN DOTTER DÅ!
Pojken värderar fredagarna väldigt högt och tycker att detta med fredagsmys är viktigt just för att han inte har sett mamman eller pappan på en vecka och bara vill då vara hemma och umgås.
Herregud vart skall jag börja.....
mamman skall på sin 3dje semesterresar sen i  somras och 3dje gången så åker hon på den veckan som hon har barnen (ingen plandering....eller massa planering)
 
Fredag 13 feb 2015
Tösen skall på fest för 2 vänner och behöver en slant till present, och dealen mellan föräldrarna är att är barnen hos dem när det vankas kalas och dylikt skall den föräldern betala, men mamman har inga pengar som hon säger till dottern så fråga om pappa kan betala... ( för att vara tydlig, Mamman skall alltså på sin 3dje semesterresa sen i somras men har inte råd att ge tösen pengar till presenter)
Barnen försvarar så klart mamma å säger att hon blir bjuden på denna resan av sin nya kille som hon presenterat för barnen ( mammas gamla kille flyttade ut i höstas) även om man blir bjuden på en resa så måste man ta ut semesterdagar eller ledigt från jobbet så det kostar allt för mamman ändå även om hon blir bjuden.
Samma kväll som tösen skall på fest så vill mamman helt plötsligt att hon skall sova hos oss för att festen som hon är på är närmare hem till oss, men det vill inte tösen, hon vill såklart sova borta hos mamma (som hon inte sett på en vecka), Det visar sig att mamman inte skall vara hemma och hon vill inte att tösen skall gå hem/vara hemma själv ..... Helt förståligt, men i höstas åkte mamman med sin dåvarande sambo, barn och några vänner till Danmark från lördag förmiddag till söndag eftermiddag, då var tösen inte för liten för att vara hemma själv.....
Nån timme senare ringer pojken helt förstörd då han insett att det inte blir ngt fredagsmys med mamma den kvällen och vill komma hem till oss i stället.
 
måndag 16 feb 2015 (lovvecka)
Mamman ringer till pappan 23.30 på kvällen och frågar om han vet vart tösen är, dom hade då blivit ovänner å tösen hade bara stuckit ut, det fans inget som mamman kunde göra för att förhindra att sin 13 år gamla dotter bara gick ut....23.30, pappa fick då tag på tösen som då var påväg hem till mormor, pappa ringer tillbaka till mamma som börjar prata om hur bra mamma hon faktiskt är då pappa säger att det bästa var om d såg till att hon inte gick alt följde efter henne, men hon kunde ju inte lämna pojken ensam hemma......(som förövrigt inte har fritids då han klarar sig så bra själv som hon anser)
 
Fredag 20 feb 2015
Barnen har haft lov, detta betyder att dom kommer till oss med ett uselt humör understimulerade och vänt på dygnet 
Mamman ville att dom skulle gå bort till pappa redan vid 13.30 eftersom hon skulle börja jobba kväll och snart behövde åka, men han tyckte det var bättre att han hämtade dom när han slutat jobba, dom kan lika gärna vara kvar hos mamman å vänta på honom för tösen vägrar att ta sällskap med lillebror bort, sen hade hon nyss vaknat också, så innan hon hinner "göra sig färdig" hinner klockan bli förmycket.
KL 18 på kväller får pappan ett sms från mamman, Har du vart inne i min lägenhet?, det kuvertet du ritade på behöver jag!
men vad fan! skulle inte hon jobba kväll?, vad gör hon hemma? varför ar hon skickat ett sånt sms till honom?, vad är hon ute efter?. han ringer upp och frågar vad hon sysslar med, det slutar med att han ber henne faraåflyga. tösen ringer upp mamma å förklarar för henne att det var hon som skrev på kuvertet för att visa en kompis vart vi skall flytta.
Pojken försvarar mamman genom att säga att han kanske fatta henne fel hon kanske inte allt skulle jobba utan åka å träna........

upjagad

Kännet mig upjagad.  Om 2,5 månader skall vi vara ute ur huset. Så packar jag.....igen. har inte gjort mycket annat de senaste åren. packat o packat. Det som är mest jobbigt är att vi inte har ngn stans att bo. Alla säger åt mig att jag inte skall stressa men de e lätt att säga.  Jag kanske skulle skita i att leta å se vad som händer.  Kanske det kommet ett hus kastandes på oss som andra tycks tro att det gör.  

Kalas idag med och jag vill inte följa med.

blä

Gick hela hösten med massa ont i magen och nu det samma 
1/5 har vi inget hem eftersom huset är sålt och vi inte har hittat ngt nytt. Huset vi ville ha skenade iväg =\
Jag längtar så tills den dagen då allt är ordnat. 
I " Värsta fall" får jag flytta hem till mamma och han till sina föräldrar. Jag kommer längta som tusan efter honom

Om

Min profilbild

Om ngn skulle få för sig att läsa detta så vill jag att personen skall veta att jag använder denna bloggen som terapi, ett sätt att få ut min frustration och jag skriver oftast när jag är frustrerad. Jag vill även dokumentar vissa händelser som sätter käppar i vardagen. från min synvinkel!

RSS 2.0