jiks

Jag tog på mig skulden igår oxå. Totalt nedbruten efter att jag grinat mig igenom hela dagen. Kommer det alltid vara så här? Att allt som händer kommer bli mitt fel? Kommer han aldrig att se varför jag blir arg eller ledsen? Kommer han alltid att vara lika iskall emot mig då? Sen tiga ut mig? jag blir ledsen när hans 13 åring öppnar käft åt mig utan att han bryr sig, när han tiger vid sånna tillfällen så indirekt accepterar han att hon kan bete sig hur som helst " hon är sån. Hon är bara ett barn. Hon förstår inte bättre" kommer jag bli en nedbruten kufad människa?