jiks

Jag är så otroligt rädd för att allt skall skita sig. Dåliga vibbar. När jag kom hem idag så sa tösen knappt något när jag försökte få en konversation. Ibland funderar jag på om hon jobbar på att splittra oss. Jag blev väldigt arg och sa t R att jag tycker detta är jobbigt att jag tar illa vid mig av denna situation och att vi lika gärna kan skaffa oss varsin lägenhet. Som vanligt försvarar han händelsen "det är inget att bry sig om. Hon är så liten. När man är 13 är man medveten om vad man gör och säger,  hon är sån mot alla" då slängde jag ur mig att det är jävligt egoistiskt. Då har jag egoistiaka barn fick jag till svar.

jag känner mig som en idiot. Är det bara mig det är fel på? Är jag en "bortskämd flickvän" 

Grejen är att det är otrevligheter mest hela tiden. Jag är inte van vid att man försöker vara elak hela tiden. 

Jag blir galen. Att gång på gång bli motarbetat. Barnen får ju inte ta med sig saker från ena föräldern till den andra. Så nu tänkte vi (jag) till att om tösen betalar själv. hälften från var förälder så kan hon köpa sig en egen dator.  En som hon själv har fått betala för, en grej som hon själv får ta ansvar för något som hon inte får serverat. Men icke! Den kan pappa betala för, jag har ju köpt påde ipad och telefon säger mamman (telefonen köpte hon över huvet på pappan förra julen med ett idiot abonemang för att hon tvättade sönder den telefon som Pappa köpt och ipaden har tösens morfar gett henne) grejer med datorn var ju att hon skulle själv få känna ansvar över något stort som hon själv betalat för.

Bara nu inte pappan köper henne en dator.....

Jobbet käns för bra för att vara sann. Ligger dock i kungshamn en bit att åka men jag har fått en bra ingångslön. Dom ringde i fredags och bjöd in både mig och robert på julbord. Tusan, varför är jag inte så där överlycklig som jag borde vara.....