jiks

Jag tog på mig skulden igår oxå. Totalt nedbruten efter att jag grinat mig igenom hela dagen. Kommer det alltid vara så här? Att allt som händer kommer bli mitt fel? Kommer han aldrig att se varför jag blir arg eller ledsen? Kommer han alltid att vara lika iskall emot mig då? Sen tiga ut mig? jag blir ledsen när hans 13 åring öppnar käft åt mig utan att han bryr sig, när han tiger vid sånna tillfällen så indirekt accepterar han att hon kan bete sig hur som helst " hon är sån. Hon är bara ett barn. Hon förstår inte bättre" kommer jag bli en nedbruten kufad människa?

Jaha. Nu blev det fel igen. Fikade med mina fina vänner och betättade vad som hände i veckan (tar det senare om jag orkar) och att barnen är splittade tack vare bristen på kommunikation mellan mamma och pappa. Och då nämnde en vän att det är bra om det fins tydliga regler för barn att man vet vad vi har för vardagsrutiner t.ex och när jag kom hem bubblade det inom mig och jag ville berätta detta. Han tog allt på fel sätt, säkert tack vare min brist på att kommunicera på rätt sätt. Han trodde att jag suttit och sagt till dom att vi inte heller har regler och fortsatt att beklaga mig över detta fast så var inte fallet. Dom håller på med yoga och jag skulle behöva göra något för att samla energi ibland, det var där allt startade i diakussionsväg med mina vänner. Sen sa han att en annan gång när jag kommit hem hade sagt ngt om en av vännernas killes barn,  som om jag jämförde mig med henne. Som sagt  Allt blev fel. Kanske skall sluta träffa min vänner...

Denna gången tänkte hon strunta i att köpa busskort till tösen, eftersom vi för tillfället bor längre från skolan anser hon att det är pappans uppgift att inhandla detta. Hur tänker hon göra när vi bor närmast skolan? det slutade med att morfar köpte ett. Jag tycker vi i fortsättningen köper varannan månad så får tösen ta diskussionen med mamma  dom andra månaderna.... den stackaren. ...

Skall hitta tillbaka till den som jag en gång var, Letar på nätet om hur jag skall skydda mig från negativitet, jag tror inte det är jag som startar det. Det är omgivningen som gör det, så just nu letar jag efter hur jag skall skydda mig från det, Läser att det bästa sättet att skydda sig från människor som drar ned är att inte umgås med dem, men i detta fallet så går det alltså inte. Jag har än så länge inte hittat ngt som jag kan göra till punkt ock pricka som meditation t.ex utan jag får väva ihop ngt själv, men jag måste börja att inte bli påverkad och varje gång så får jag tänka positiva tankar istället.

Jag har gått med i en matdagbok, än så länge är det gratis, jag har gjort detta förr men denna gången ändrar jag taktik! istället för att minska all mat bara-för-att-jag-gått-med-i-en-matdagboksklubb så har jag börjar med att fyllt i på ett ungefär vad jag äter, Jag tycker själv inte att jag stoppar i mig speciellt mycket på en dag men det återstår att se...
Jag skall bli noggrannare på att mäta upp exakt vad jag äter, sen borde jag se vart och hur jag skall minska.
Nu borde det funka....eller...

Mamman skulle ta med barnen på ett kalas som vist inte var ett kalas men de var ett kalas ändå, jag fattade faktiskt inte
Ivartfall så skulle hon hämta dom kl 12 och lämna dom vid 20 igen, men (trumvirvel) hon kom 1h sent alltså kl 13 sen lämnade hon dom halv fyra igen, så dom han med en fika på stan, men jag fatta inte om det var ett kalas eller inte...